Min entusiasm kring och för Super Furry Animals var som allra störst i början av 00-talet. Framförallt var det albumet “Rings Around the World” som fick mig att gå igång riktigt ordentligt. Men även deras tidigare skivor var mycket fascinerande.
Från och med ”Phantom Power” som släpptes för nästan exakt fyra år sedan så blev de allt mer introverta och psykedeliska. De var alltjämt en fantastisk företeelse som grupp men i min värld blev de lite svårare att få grepp om och jag hade allt svårare att förstå deras musik.
När föregångaren till denna skiva var aktuell för två år sedan så visste jag inte riktigt vad jag tyckte. Det resulterade i att jag aldrig kom mig för att skriva någon recension, trots att den senare hamnade på min årsbästa-lista.
Med anledning av ovanstående så var jag ganska nervös när jag närmade mig ”Hey Venus!” och gruppens hittills mesta psykoomslag. Skulle de fortsätta på den inslagna vägen? Svaret är lyckligtvis – Nej, för de hade i mina öron hamnat i en utförsbacke. Istället för att försvåra sin rungande och powerpopmusik så har de istället återgått en smula, eller ja… ganska ordentligt, till ursprunget. Gruff Rhys och hans mannar låter nu betydligt mer som är min tidigare entusiasm var som störst. Utan att sluta utvecklas eller låta som nånting annat än dem själva är SFA nu den moderna tidens 10CC med stora influenser från Bowies tidiga 70-tal och de Beatles-eska tongångarna är tillbaka, och då är det Lennons musik som ekar högst. En annan lika självklar influens är klassisk, tidig 70-talssoul.
Det är inte riktigt lika mycket Beach Boys som på tidigare nämnda "Rings Around the World".
Om omläggningen i musiken beror på skivbolagsbytet (Hey Venus! är första albumet för legendariska Rough Trade) är väl knappast troligt, men väldigt taktiskt skulle jag tro.
De proggiga tendenserna har tonats ner betydligt och det är en koncentrerad, dryg halvtimme (skivan klockar in på strax över 36 minuter) med vansinnigt vackra harmonier, stråk- och blåsarrangemang. Givetvis löper något instrument amok ibland. Så måste det ju vara, annars skulle det inte vara Super Furry Animals på riktigt liksom.
Det är helt enkelt fantastiskt glimrande popmusik, precis som jag vill ha den!
Ingen blir mer förvånad än jag om de inte än en gång hamnar någonstans i topp på min årsbästa-lista. |
| Låtlista |
1. The Gateway Song
2. Run-Away
3. Show Your Hand
4. The Gift That Keeps Giving
5. Neo Consumer
6. Into the Night
7. Baby Ate My Eightball
8. Carbon Dating
9. Suckers
10. Battersea Odyssey
11. Let the Wolves Howl At the Moon
|
Köp den
hos CDON
|
