Trött på en tråkig tillvaro?




- - - Est. 2001-12-03 - - -        

--- Start || Recensioner || Skivhyllan || Nyheter/Artiklar m.m. || Redaktion || Kontakt || Full hand || Artistlänkar ---
 
 

Extended Mix frågar

I vinter...

...går jag på många konserter
...sitter jag hemma och myser
...är ingen klubb/bar för liten
...kramar jag snöbollar tills det våras
...går jag i ide
...planerar jag mina skivköp


Resultat för denna röstning
Resultat från tidigare röstningar

Hittills har 88 personer besvarat denna fråga.

Retrorecensioner
Artistlänkar
Årets musik 2001
Årets musik 2002 Årets musik 2003
Årets musik 2004
Årets musik 2005
Årets musik 2006
Årets musik 2007
Årets musik 2008




recensionheader.jpg    
Road To Ruin - Mer info på webben
Road To Ruin  Metal Heaven
Det finns vissa namn som får mig att reagera mer än andra när man läser musiklistor på plattor och i nyhetskolumner. Matti Alfonzetti (Jagged Edge, Skintrade, Alfonzetti) är en av dessa namn som jag hör alltför sällan. Tillsammans med Lion’s Share medlemmarna Lars Chriss och Sampo Axelsson så utgör han stommen i det skivdebuterande bandet ROAD TO RUIN och kvartetten blir fullbordad med den internationellt rutinerade trummisen Thomas Broman (Electric Boys, Glenn Hughes, John Norum m.fl.).

Anledningen till att Lars och Sempo startat ytterligare ett band ihop är att de hade en hel del låtar som inte passade in i Lion’s Share’s repertoar. Låtarna var helt enkelt för mycket 70-tal och absolut för bra för att bara kassera, allt enligt egen utsago. Jag kan enbart hålla med. Det här är så mycket bättre än vad Lion’s Share någonsin kan bli. Likt en hommage till killarnas uppväxt hyllar de genom låtarna band som Rainbow, Thin Lizzy, Deep Purple, Whitesnake och Led Zeppelin och det hela är anrättad med en svensk touch av medvetet melodiös krydda.

Alla fyra musikerna är mycket meriterade och, för de flesta invigda, också respekterade namn inom svensk rockmusik. Den som jag alltså var mest nyfiken på var Matti, som alltför sällan låter sin vackra stämma berika oss rocktörstande lyssnare. Han har varit med och styrt upp hela projektet även som låtskrivare och står med som kompositör till alla spåren. Man kan lätt höra att han finns delaktig i låtarna och för er som hört hans egna grupp Alfonzetti, så är ROAD TO RUIN inte så långt därifrån i stil, bara tre storlekar tyngre.

Jag fastnar direkt för låten ”Pleasure and pain” och vill utse det till albumets bästa spår. Kanske är det referenserna till Rainbow som gör att jag tar låten till mig och refrängen är rent ut sagt magisk. Matti sjunger oerhört bra hela plattan igenom och det finns inte ett enda spår som är dåligt av de nio som plattan innehåller. ”Face of an angel” inleder med en raspig orgel och det låter retro med aha!-varning, men retro är ju rätt modernt just nu.

ROAD TO RUIN kanske bara kommer att bli en binjure för herrar Lars och Sempo, för Lion’s Share är nog fortfarande prioritet. Jag tycker det är synd, med tanke på vilken pärla det här är…

 Road To Ruin - Road To Ruin 

Låtlista
1. The only one
2. Pale rider
3. Face of an angel
4. Pleasure and pain
5. For your soul
6. Walk the line
7. Thorn in my side
8. Crawling
9. Until I see the sun
 
Köp den
hos CDON


Kolla också in:
- Rainbow
  "--"
- Alfonzetti
  "--"
Recenserad av
Roger  2007-11-02
Betyg
8/10
 


Tillbaka

De 10 senaste recensionerna
The Birthday Massacre "Pins and needles"
Anthriel "The pathway"
Lizhard "Lizhard"
Houston "Houston"
Spiritual Beggars "Return to zero"
End Of Green "High hopes in low places"
Stan Bush "Dream the dream"
Terry Brock "Diamond blue"
First Signal feat. Harry Hess "First Signal"
Psychopunch "The last goodbye"


 
   

 

   

© Extended Mix