Det var ett bra tag sedan Elegant Machinery senast släppte ett album inspelat i studio. 1996 släppte de albumet ”Yesterday Man” och de lät då som om vore musiken inspelad i början av 80-talet. Förebilder var säkert bl a Depeche Mode, Yazoo och Human League.
De slutade göra musik ihop 98-99 nånstans. Sedan gick det några år innan gruppen från Skåne återigen såg dagens ljus. Sättningen har sedan dess ändrats något. Under 2005 började de åter spela tillsammans och nu heter medlemmarna Richard Jomshof, Leslie Bayne (båda på synthesizers)och Robert Enforsen (sång). Den sistnämnde är den ende som funnits med hela tiden. Bayne hoppade av gruppen 1992. Dock hade Bayne stor inverkan på gruppens sound även efter avhoppet, genom ett flertal bidrag som låtskrivare.
Nu låter gruppen annorlunda, men bara precis märkbart. Dock finns en stor skillnad mot hur de lät för drygt tio år sedan – inspirationerna har blivit fler och Enforsens röst har definitivt utvecklats och jag tycker mig ibland höra Steve Strange’s röst i vissa passager. Dessutom är musiken påverkad av nutida electronica, konstigt vore annars.
Som helhet alltså en framflyttning av positionerna.
Deras nya tyska skivbolag skriver i sin pressrelease följande: If we didn’t know better, we would have sworn that Sweden has to be the motherland of Synth Pop after listening to this album. “A Soft Exchange” marks the return of an icon of this musical genre with a fulminant new album – and there is hardly a band these days that is living this sound the way Elegant Machinery do.
Jag kan till viss del förstå det den första meningen för det görs inte mycket musik a denna sort idag.
Hur låter då ”A Soft Exchange”? Den som vet hur syntpop lät i början a 80-talet eller som har hört Elegant Machinery tidigare vet precis hur det låter. Nästan. Jag skrev ju just att en utveckling skett och den består till stor del i riktigt vassa låtar och ett generellt utvecklat sound. Det är riktigt tryck i de stadiga beatsen och melodierna är vackrare än någonsin. Robert Enforsens röst låter även den, som jag tidigare skrev, bättre. Jag gillar verkligen hans mäktiga stämma. Produktionen är också en viktig och bidragande orsak till utvecklingen. Idag låter det inte lika analogt längre och det skapar dynamik åt de svävande vackra arrangemangen. Allt är fortfarande mycket välpolerat, men det ska det ju också vara.
Albumet är genomgående väldigt homogent förutom i ett par spår. ”Path of Angle” är en instrumental låt som viker av lite för mycket för att det ska kännas riktigt bra. Det är inte på något sätt dåligt, bara lite för udda med sina tydliga Kraftwerk-influenser. Kraftwerk borde normalt vara en bra referens, men inte här. EM är betydligt poppigare än tyskarna någonsin var.
”Hold On” är den andra låten som avviker en aning från resten av materialet. Denna lite softare låt är inte heller den något som passar i sammanhanget och inte heller gör sig Enforsens röst lika bra.
På gruppens hemsida, eller här nedanför, kan du titta (video) på de tidigare i år släppta singlarna, ”Feel the Silence” och ”Move”. Lägg särskilt märke till attributen i den senare. En tänkt krigshändelse för 50-60 år sedan och kolla in Enforsens sminkning. Suveräna härledningar till den nyromantiska stilen som Visage med Steve Strange i spetsen var stoltast riddare för när det begav sig 1980. De har koll, smak och stil!
Elegant Machinery har utan tvekan gjort sin bästa skiva och jag kommer att tillbringa stor del av senhösten och säkert stor del av vintern, tillsammans med ”A Soft Exchange”.
