Här följer en recension av en platta som faktiskt har ett och halvt år på nacken, men jag fick den skickad till mig för några veckor sedan, tillsammans med en platta som jag frågat efter med italienska Elektradrive (kommer recension snart!). Troligtvis så kände grabbarna på det lilla italienska bolaget Valery på sig att det här var musik som skulle passa undertecknad. Dom hade rätt. MYLAND består av musiker som har mycket rutin på scen och som turnerat runt med en repertoar bestående av låtar skrivna av bl.a. Toto, Journey och Survivor. Efter dryga 1500 spelningar, med andras låtmaterial, så var Paolo Morbini, bandets trummis, sugen på att släppa egen musik och resultatet blev debutplattan ”The time is over” som släpptes 2006.
Under förra året släpptes alltså MYLAND’s andra platta ”No man’s land” och Valery Records tog hjälp av det mer kända italienska bolaget Frontiers, att distribuera CD’n och plattan fick ett mycket bra mottagande. Dock har den aldrig funnits med distribution i Sverige, vilket delvis kan förklara varför jag missat denna lilla pärla. Men det finns två svenska intressen inblandade i denna italienska produktion. Den förre Europe-gitarristen Kee Marcello har varit med och lirat gitarr och dessutom mastrat albumet i Sverige. Den andre svenske är den allestädes närvarande gitarristen Tommy Denander, som också finns med på ett hörn.
Plattan inleds med den dryga sex minuter lång ”Anytime”, som låter väldigt mycket 70-tals Journey och det är ett spår som imponerar på allt, utom möjligen sången. För Guido Priori låter lite tunn och nasal och han är MYLAND’s svagaste kort. ”The wind of late september” börjar med ett gitarr riff som låter misstänkt Denander-skt, och eftersom det är flera gitarrister inblandade så är det svårt att säga vem som gör solot i låten, men det är riktigt läckert! En bra refräng också gör det till ännu en imponerande låt.
MYLAND’s styrka är att de verkligen vet hur man skriver bra låtar med snygga refränger, stora och svulstiga keyboards och melodiösa gitarr riff. De har, å andra sidan, inte direkt något eget sound, vilket gör att plattan stundtals kan kännas lite lätt slätstruken, men med spår som t.ex. ”(Someday) Love leaves you lonely”, som har en kanonrefräng och den Steve Perry-lika balladen ”How much love”, så är den plattan en riktig njutning! Jag ser fram emot nästa platta där jag hoppas sången blir bättre och att bandet kanske letar fram något som låter mer ”eget”.
Härlig AOR som jag kan rekommendera!
|
| Låtlista |
1. Anytime
2. The wind of late september
3. (Someday) Love leaves you lonely
4. Heat of emotion
5. How much love
6. Age of my dreams
7. Voices
8. One step closer
9. Running in the night
10. Prisoner of love
|
Köp den
hos CDON
|
