Just som jag var beredd att döma ut amerikansk r&b så dyker detta album upp. Jag hade i och för sig en del förväntningar på Missys nya eftersom Timbaland och Missy Elliott är och har varit genrens mest utvecklande företrädare. Singeln ””Work It” skvallrade också mycket riktigt om storverk.
Annars håller den amerikanska r&b-scenen på att utarmas och t.o.m. Pharrell Williams och Chad Hugo i The Neptunes håller på att tappa sin ledande ställning som utvecklare. Däremot åtnjuter de alltjämnt stora framgångar med produktioner åt stora artister som Beyone Knowles från Destiny’s Child och Britney Spears. Trots sitt numer trötta soundcollage.
Timbaland har under ganska många år nu skapat sig ett namn som en fantastisk producent med allt knepigare och knäppare ljud i sitt sound. Det är visserligen sant att det låter udda, men det i sig är ju inte utvecklande. Det vill till att man plockar fram bra låtmaterial också. Just det sistnämnda har börjat bli lite lidande det senaste året och hans produktion har heller inte varit lika stor i år som tidigare.
Däremot är kombinationen Timba och Missy helt oslagbar. Det uppstår fortfarande en sprakande magi när de två mötas.
Det kan inte finnas många som så tydligt för hip hop och r&b framåt på det viset Missy och Timbaland gjort det de senaste åren. Det är inte riktigt lika tydligt på detta album, trots att det finns en viss utveckling. Det är nu vi kommer till det som är ganska knepigt att förklara: Samtidigt som de utvecklar sin musik så är de samtidigt lite bakåtsträvande och det är lite old school. Lyssna bara på ”Back In the Day” med gästrap av Jay-Z. Det är inte fullt så vräkigt och vulgärt som hip hop av idag annars tenderar att bli.
Det rappas och sjöngs också en hel del om artister som numer tyvärr inte längre finns i livet. Namn som droppas är naturligtvis Aaliyah, Left-Eye, Biggie, Freaky Tah och 2Pac bl a.
Det kan också bli lite för mycket av Timbas påhittiga vansinnigheter emellanåt. Därför känns det rätt skönt att det mitt i skivan kommer två spår som Missy producerat på egen hand. Speciellt den härliga ”Nothing Out There for Me” med Beyoncé som gäst. Även ”P***ycat” är ganska avslappnande för där får ett av Missys och Timbas senare fynd – Tweet, lite extra utrymme. Tweet sjunger bakgrund på nästan varje spår, men ingen annanstans får hon lika fritt spelrum som här.
Lika skönt som det var att komma ifrån Timbalands ljudbild för en stund sedan, lika befriande känns det när den tar vid igen i ”Slide”. Sedan blir det lite old school igen i ”Play That Beat” med sina snygga melodier.
Som brukligt är bland hip hoppare så gästas det flitigt på detta album. Förutom redan nämnda Jay-Z och Beyoncé, rappar och/eller sjunger också Method Man, Ludacris, TLC och senaste fyndet Ms. Jade. På avslutande remixen av ”Work It” rappar 50 Cent ironiskt nog eftersom han redan, innan karriären tagit ordentlig fart, mordhotats mer än en gång. Med tanke på hyllningarna till de artister som hyllas genom några av texterna på detta album. |
| Låtlista |
1. Go To the Floor
2. Bring the Pain
3. Gossip Folks
4. Work It
5. Back In the Day
6. Funky Fresh Dressed
7. P***ycat
8. Nothing Out There for Me
9. Slide
10.Play That Beat
11.Ain’t That Funny
12.Hot
13.Can You Hear Me
14.Work It (remix)
|
Köp den
hos CDON
|
