1987 släpptes ett av Gary Moores mer klassiska album, nämligen ”Wild frontier”. Tre år senare bildades det tyska bandet WILD FRONTIER, som var mycket influerade av Gary Moore och bestod av fyra unga grabbar som verkligen levde och andades den plattan i replokalen. Så här 22 år senare så har gruppen genomgått flera medlemsskiften, men bandets frontman, Jens Walkenhorst, finns fortfarande längst fram och bandet är nu framme vid sitt femte albumsläpp, ”2012”. Titeln har en dubbel betydelse då Jens fyller år den 20:e december, 20 och 12, det vill säga dagen innan världen skall gå under det här året enligt vissa profetior. Dessutom så är det ju år 2012 också vilket titeln klart och tydligt framhäver.
Nåväl, jag trodde faktiskt att jag hade hört något från det här bandet tidigare, men när jag började gräva lite mer i deras tidigare diskografi så visade det sig att jag inte kände igen någon av bandets tidigare album. Så nu sitter jag här som en förstagångslyssnare till ett band som spelat på i nästan ett kvarts sekel och kan inte jämföra nya albumet med något av bandets tidigare alster, på gott och ont. Men att det här bandet skulle vara så gammalt är något som jag inte kan tro när jag börjar lyssna på plattans första låtar, som är en slyngelaktig variant av punkpopig rock med yttersta starka melodier och refränger. Hade jag inte vetat om bandets historia så skulle jag nästan tro att det här vore ett nytt och väldigt ungt band, för det låter lite ”blöjigt” och lite mesigt upprorsaktigt om WILD FRONTIERs musik.
Plattan inleds med ett kort intro, kort och gott kallat ”2012” och första riktigt låten är en riktigt struttig och glättig sak som heter ”To the end of the world” och det gladpunkiga inslagen är uppenbara, men inte självklara. För jag tror inte ett band som påstår sig vara influerade av Def Leppard, Gary Moore och Winger vill jämföras med Offspring, Melvins och till och med My Chemical Romance.
”It’s all over now” är ännu mera gladpunk, fast fortfarande med en stor dos av hårdrock. Kombinationen fungerar inte riktigt på mig, men det finns exempel på några roliga och bra låtar på plattan, såsom den betydligt lugnare och riktigt snygga radiovänliga låten ”Why don’t you save me”, som mycket väl skulle kunna förväxlas med något nytt från Takida eller Nickelback om det inte vore för Jens ganska barnsliga röst.
Även ”Stay tough” är en okej låt, men när barnkören på ”Favourite” kommer så skakar jag bara på huvudet och flyttar till nästa spår, som är ”It’s all up to you”. Det är också ett av plattans bättre nummer och det är i de spåren som är lite lugnare i tempo som fungerar och när den värsta gladpunk tendensen är bortskalad.
Andra delen av plattan faller tillbaka i det glättiga och ointressanta och toppas av bonusspåret där man plockat fram de osmakliga i att göra en cover på ABBAs totalt uttjatade ”Gimme gimme gimme”. Plattan hade varit bättre utan detta försök till att… ja, hur tänkte bandet här egentligen? Tydligen så gjorde de en cover på AnneFrids ”I know there’s something going on” på förra albumet så det finns nog ett mönster….
WILD FRONTIER ger mig en brokig resa mellan melodiös rock och gladpunk med utflykter i synthpop och jag vet faktiskt vad det här bandet vill med sin musik. Det låter som ett coverband som spelar alla olika typer av genrer bara det ligger på topplistan, fast här handlar det om egen musik. Lite weird…
|
| Låtlista |
1.2012
2.To The End Of The World
3.It’s All Over Now
4.Another Lonely Day Without You
5.Why Don’t You Save Me
6.Stay Tough
7.Favorite
8.It’s All Up To You
9.Tonight Tonight Tonight
10.Can’t You Hear Me Calling
11.Long Gone
12.Why Are The Good Things Too Hard
13.Gimme Gimme Gimme (bonustrack)
|
Köp den
hos CDON
|
