2009 återkom Johnny Gioeli, efter många år med Alex Rudi Pell, med sitt klassiska band HARDLINE, dock med en helt ny uppsättning musiker än vad som fanns med på HARDLINE’s två första album. Bandets tredje album, ”Leaving the end open”, släpptes på italienska skivbolaget Frontiers Records, och fick massor av lovord för de fantastiskt melodiösa låtarna. Men Johnny lade ändå bandet i malpåse och hade inte tänkt återuppta arbetet med någon ny platta, om det inte varit för att Frontiers VD Serafino Perugino tjatade till sig en sådan. Så här är vi nu med en helt ny platta från bandet HARDLINE, som än en gång fått ett helt nytt utseende bakom sångare Johnny Gioeli, den här gången med enbart europeiska musiker.
Ja, det var när Serafino presenterade några låtar som den italienska keyboardspelaren och producenten Alessandro Del Vecchio (Edge Of Forever) skrivit för HARDLINE, son Johnny ändrade sig. Det han hörde var så bra att han inte kunde låta bli att sätta musiken på tape och resultatet är 12 spår på plattan ”Danger zone” som är en av tre släpp som Frontiers gör under maj månad. Förutom Alessandro så finns även Thorsten Koehne (Eden’s Curse) på gitarr, Anna Poralupi (Mitch Malloy) på bas och Francesco Jovino (UDO) på trummor med på plattan. Ett helt suveränt gäng musiker som gör en tajt och snygg insats. Enligt releasebladet så skryter de att ”Danger zone” är HARDLINEs bästa platta sedan den klassiska debuten, där namn som Neal Schon (Journey, Bad English) och Dean Castronovo (Bad English, Journey) fanns med. Jag är benägen att hålla med.
Johnny sjunger troligtvis bättre än någonsin tidigare och plattans fem första låtar är helt fantastiska. Plattan inleds med ”Fever dreams” och är som en stor AOR dröm, med snygga gitarrer, stora keyboards och en vers och refräng som verkligen biter sig fast.
”!0.000 reasons” inleder med en snygg och klassisk AOR dramatik och Johnny sjunger så snyggt och starkt. Refrängen är stor och fantastiskt bra, i klass med det bästa från debutalbumet.
Titelspåret är lite mer ”groovey”, med snygg gitarr tema och naturligtvis vackra keyboardmattor i ryggen. Bra refräng även här.
Därefter så kommer mina två favoritspår på den här plattan och de två låtar som jag lyssnar mest på under senaste månaden. ”What I’d like” är precis vad jag gillar med AOR, stark vers och superstark refräng som får håret på armarna att resa sig. En klassiker i ordets rätta bemärkelse redan innan plattan är släppt!
Lite lugnare vaggar ”Stronger than me” fram och när de akustiska gitarrerna kompar en snygg vers så anar man inte vilken fantastisk refräng som väntar. Det här är hittills bästa låten som jag hört i år!
Fortsättningen av plattan är fortfarande mycket bra och här finns inte ett dåligt spår, men de övriga sju spåren når inte upp i samma världsklass som de fem första. Men ”Please have faith in me” är den bästa av dessa och jag gillar den härligt harmoniska versen och bryggan till refrängen som hinner höjas två gånger innan den inte lika starka refrängen kommer.
”Danger zone” är en fantastiskt bra platta som egentligen inte skulle blivit av. Tack vare Serafino Peruginos tjat och Alessandro Del Vecchios låtar så hör vi än en gång Johnny Gioelis röst i sitt rätta element. Rekommenderas varmt!
|
| Låtlista |
1. Fever dreams
2. 10.000 reasons
3. Danger zone
4. What I’d like
5. Stronger than me
6. Never too late for love
7. Stay
8. I don’t want to breakaway
9. Look at you now
10. Please have faith in me
11. Show me your love
12. The only one
|
Köp den
hos CDON
|
