Det finns ett liv efter Eurovision Song Contest, ett tuff och ganska hårt liv. Flera av både vinnare och favoriter under åren har fått känna på att det inte bara är att lyckas bra i tävlingen och bli sedd av hundratals miljoner tittare världen över, utan att det gäller att hålla fast intresset även efteråt. Norska WIG WAM var med för sju år sedan…herre Gud vad tiden går! Bandet gjorde lite av succé med låten ”In my dreams” och hamnade på en nionde plats, men det var sångaren Glams randiga spandexpyjamas som de flesta kommer ihåg av bandet.
Efter tredje plattan, ”Wig wammania” så behövde bandet en injektionsspruta för att inte falla i glömska, då det albumet inte sålde speciellt bra. Därför tog man kontakt med Frontiers Records, eller om det kanske var tvärtom, som släppte bandets fjärde album, ”Non stop rock’n roll”, en platta som visade upp ett något mognare WIG WAM, där bandet troligtvis sneglat lite på de svenska kollegerna i bandet The Poodles, som också mognade till sig efter sina två första album. Men trots att ”Non stop rock’n roll” producerade starka radiohits som ”Do ya wanna taste it” och ”Walls come down” och suveräna rockspår som ”Wild one” och ”C’mon everybody”, så var det en ganska ojämn soppa som serverades.
Nu är vi framme vi WIG WAMs femte platta och första singeln därifrån heter likadant som fullängsplattan, nämligen ”Wall street”. Den här låten är inte lika direkt som WIG WAMS tidigare singlar, men växer fram efter några lyssningar till en riktigt bra och melodiös rocklåt.
”OMG! (Wish I had a gun)” är en direkt låt som snabbt sätter sig med en snabb refräng som det troligtvis är meningen att man skall skråla med i, och en av plattans bättre alster.
Fjärde spåret, ”The bigger the better” är bara två och en halv minut lång och lever på sina tunga trummor och en stekhet refräng, men känns faktiskt för kort!
”Bleeding daylight” tillhör mina favoriter på plattan och påminner lite om tidigare nämnda Poodles i stil, men sångare Åge Sten Nilsen, aka Glam, har inte riktigt samma omfång i sitt röstregister som Jacob Samuel har.
Resten av mina favoritspår ligger mot slutet av den här ganska ojämna plattan, såsom ”Wrong can feel som right”, den funkiga ”One million enemies”, ”Try my body on” som låter som en hybrid av Electric Boys och Van Halen, samt den halvakustiska och struttigt popiga ”Natural high”. Vilket gör att ”Wall street” faktiskt har ett spår mer som jag sätter tummen upp för, än förra albumet. Men skillnaden mellan plattorna är ändå hårfin och jag tycker att det finns några spår som inte alls håller, såsom balladen ”Victory is sweet”, där till och med Glams annars så starka röst inte riktigt fungerar.
WIG WAM är ett lättsamt band som är svårt att ta på allvar och då tänker jag inte bara på bandmedlemmarnas osmakliga utstyrsel på scen. Låtarna är mycket melodiösa men det blir ofta alltför lättsamt att höra på och man glömmer lätt bort vad man nyss lyssnat på. Helt okej platta som inte kommer att göra några WIG WAM fans besvikna, men jag är inte riktigt övertygad av våra grannar i väster…
|
| Låtlista |
1. Wall street
2. OMG! (Wish I had a gun)
3. Victory is sweet
4. The bigger the better
5. Bleeding daylight
6. Tides will turn
7. Wrong can feel so right
8. One million enemies
9. Try my body on
10. Natural high
11. Things money can’t buy
|
Köp den
hos CDON
|
