Efter ett kort intro så känns norska bandet CIRCUS MAXIMUS igen i det långa fantastiska proggeposet ”Architect of fortune”. Den långa väntan på ett livstecken från en av mina sentida favoritband inom den progressiva rocken och metalen är över. Efter den lysande debuten 2005 med ”The first chapter”, så tog bandet de normala två åren på sig att skriva, spela in, producera och mixa uppföljaren ”Isolate”, som alltså släpptes 2007. ”Isolate” var, och är, ett helt fantastiskt album, ja, ett av de allra bästa progmetal plattor som släpptes under första decenniet på 2000-talet och jag älskar fortfarande att lyssna på dessa norrmäns otroliga förmåga att kombinera komplex, progressiv metal med supermelodiösa AOR-dängor.
Varför det tagit fem år att släppa bandets tredje album, ”Nine, det vet jag faktiskt inte. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag personligen var lite orolig för att mina förväntningar skulle vara för höga, då väntan varit väldigt lång. Dessutom så har det gått att läsa här och där på nätet att CIRCUS MAXIMUS gjort en s.k. ”sell-out”, då de släppte första livstecknet från plattan, via en video på YouTube. Själv försöker jag att undvika lyssna på något alls innan jag har hela plattan i min dator, eller hand, då det är min filosofi att det blir mest rättvist när man skall skriva om plattan som en helhet. Men vad jag i efterhand förstått så gäller kritiken låten ”Reach within”, som är ett spår som avviker ganska mycket från CIRCUS MAXIMUS vanliga repertoar. Och ändå inte. Låten, tagen ur sitt sammanhang, kan säkert förväxlas med något av dagens poprock band som rullar på radion, om det inte vore för ett alldeles briljant gitarrsolo. Det enda som jag reagerade lite på, när det gäller ”Reach within”, var att det inledande temat är väldigt likt detsamma i den danska gruppen Carpark North’s fantastiska låt ”Save me from myself”.
”Nine” är visserligen mer melodiös och lite poppigt rockigare än sina två föregångare och sångaren Michael Eriksens röst låter mognare och lite mer nedtonad än den korsning av Geoff Tate och Tony Harnell har varit tidigare.
Men samtidigt hittar vi också några av de tyngsta låtar som CIRCUS MAXIMUS gjort och den orientaliska funkmetalen som presenteras i ”Namaste” får mig att tänka på Pain Of Salvation, innan de gav sig ut i ”Road salt”-landskapet.
Tungt är det också i den aggressiva rifflåten ”Used”, som är tyngd med nedstämda, nästan elaka gitarrer från Mats Haugen.
Förutom ”Architect of fortune” så är ”Burn after reading” och ”Last goodbye” plattans längre spår också de mest intressanta. Den snygga inledningen på ”Burn after reading” är så vacker och en härlig början på en odyssé i snygga teman.
”Nine” är väl värd väntan, men den är kanske inte i en absolut världsklass som ”Isolate” var. Det kan man heller inte begära för bandet bevisar, åtminstone för mig, att de tillhör den allra främsta i världen och har dessutom tagit tillbaks titeln Nordens bästa progmetal band, som de innehade ett bra tag efter ”Isolate” plattan släpptes. Åtminstone för tillfället…
|
| Låtlista |
1. Forging
2. Architect of fortune
3. Namaste
4. Game of life
5. Reach within
6. I am
7. Used
8. The one
9. Burn after reading
10. Last goodbye
|
Köp den
hos CDON
|
