Jag förstår att jag är lite sen med den här recensionen, men jag var bara tvungen att ta några varv till för att den skulle sätta sig bättre. Diverse recensioner var ovanligt tidigt ute på nätet, och tycke och smak är ju något som är väldigt individuellt, men i EMPIRES OF EDENs fall så har alla varit enigt lyriska. Och det är just därför som jag velat ge plattan lite mer tid, för jag har inte förstått varför. Extratiden har heller inte gett mig någon vidare uppenbarelse att det här skulle vara årets bästa metalplatta, som flera tycks tycka.
EMPIRES OF EDEN är ett projekt signerat gitarristen Stu Marshall (ex-Dungeon) och han har släppt en platta tidigare under detta namn, kallad ”Reborn in fire”, som också fick lysande recensioner när den kom. Precis som då så har Marshall frågat ett gäng rutinerade metalröster och hjälp. Därför har också förhandsintresset varit ganska stort, då namn som Rob Rock, Udo Dirkschneider, Steve Grimmet, Mike DeMeo och Ronny Munroe har ställt upp och gjort sitt för att locka hårdrockspubliken att köpa plattan.
Dock är det ju så att det är Stu Marshall som skrivit låtarna på plattan och för att få dessa att passa till var och en av sångarna så har de själva fått skriva sångmelodierna och texterna. Därför låter, t.ex. inledande ”Cry out” som ett spår som skulle kunna vara hämtat från Rob Rocks senaste platta, ”Garden of chaos”, eftersom det är just Rob som skrivit text, sångmelodi och dessutom sjunger på låten. Så fortsätter det hela albumet igenom, med några lyckade exempel och några mindre lyckade. ”Cry out” tillhör de spår som är riktigt bra och Udos ”Hammer down” är också en suverän metaldänga, men Udo kan ju inte sjunga längre. Jag menar, Han har väl aldrig stått för någon skönsång och det har genom åren varit lite av charmen både med gruppen Accept och hans eget band. Men på ”Hammer down” håller det inte alls och det är tur att det finns en alternativ version av låten, där alla sångarna bidrar med sin del, lite som ett välgörenhetsprojekt.
Bästa spåret är, utan tvekan, ”This time” där Gream Reaper och Lionsheart-sångaren Steve Grimmet, fått till en riktigt bra låt av Marshalls gitarr riff och ackord följd.
Dessutom lyssnar jag gärna på Metal Church-sångaren, Ronny Munroe, i den klassiskt 80-talskrämande ”White wings” och ”Lions for lambs” som är en snyggt sjungen modern metallåt där Alessandro Del Vecchio från Edge Of Forever sjunger.
Plattan består av tretton spår, men två låtar får vi i två versioner, tidigare nämnda ”Hammer down” och så ”Born a king” som sjungs av, för mig okända, Danny Cecati (Eyefear, Pegazus) eller Sean Peck från Kalifornia-bandet Cage. Jag föredrar här Peck’s version, som faktiskt ligger som ett bonusspår, vilket kan bero på att han även sjunger på titelspåret som går i värsta snabba Cage-tempot, med halva röstresursen i primal stadie. Det blir lite för bra för min del.
Resten av plattan är egentligen bara okej, men ett riktigt bottennapp är låten ”Cyborg”, som bara låter löjlig. Som sagt, så förstår jag inte alls alla hyllningar som gjorts till den här plattan. Jag tycker ”bara” att det är en relativt ordinär metalplatta….
|
| Låtlista |
1. Cry out (feat. Rob Rock)
2. Hammer down (feat. Udo)
3. This time (feat. Steve Grimmet)
4. Channelling the infinite (feat. Sean Peck)
5. Lions for lambs (feat. Alessandro Del Vecchio)
6. Cyborg (feat. Carlos Zema)
7. World on fire (feat. Louie Gorgievski)
8. Your eyes (feat. Mike Dimeo)
9. Born a king (feat. Danny Cecati)
10. As flames scorch the ground (feat. Vo Simpson)
11. White wings (feat. Ronny Munroe)
12. Hammer down-All star version (Bonus)
13. Born a king (Bonus) (feat. Sean Peck)
|
Köp den
hos CDON
|
