Calexico startade för ett antal år sedan som ett hobbyprojekt, men har med tiden blivit mer än så. Idag är det något de gör för att överleva. Inte ekonomiskt utan för livskvalitet.
Precis som det blivit ett måste för Calexico att spela tillsammans har det de senaste veckorna blivit nästan lika viktigt för mig att stoppa deras nya skiva ”Feast of Wire” i cd-spelaren lite då och då för min överlevnad.
Inte trodde jag att Arizonas ökensand kunde lukta så gott och att ett dragspel kan låta så vackert mellan sandstormarna.
Calexico har en väldigt säregen stil (ovanligt i dessa dagar då allting verkar stöpas i samma form) och influenserna verkar vara oändliga. Det är det som gör denna grupp och denna platta så udda. För många influenser gör att det ofta låter spretigt för vilken grupp som helst, men inte för Calexico.
Mexikanska toner blandas med irländsk folkmusik och ibland låter det tokigare än självaste Tom Waits.
Mitt i en vriden ljudbild, där musikerna ibland låter mer än lovligt berusade, smyger en liten stråkensemble in och lättar upp soundet till ren avslappningsmusik.
Extra avslappnat blir det när de låter musiken bli en skön latin-jazzorgie som i "Crumble".
Det är behaglig musik med klar inspiration från andra grupper som bl a Los Lobos, Black Sorrows från sent 80-tal, Beck ekar emellanåt och även Ry Cooder lär ha påverkat dessa musiker. Det måste han ha gjort. På sina ställen låter det också K.D. Lang lät på sin fantastiska ”Ingenue” från ’92.
Det som är lite märkligt är att jag då och då kommer att tänka på Pink Floyd. Inte för att det låter som dessa bjässar, utan mer för att ibland låter det lite pretentiöst i en positiv bemärkelse.
Vad man associerar till är nog ganska intimt behäftat med lyssnarens egna referenser (när är det inte det?).
Jag har faktiskt inte hört så väldigt mycket med denna grupp tidigare, men det jag har hört visar att de allt mer lämnat den instrumentala och experimentella musiken för att istället ge plats och mer sång. Det känns positivt.
Detta är en skiva man sitta och lyssna på många gånger om och om. Det finns hela tiden nya saker att upptäcka och ett tips är att lyssna med lurar. Det gör att man upptäcker små, små nyansskillnader i soundet hela tiden. Jag upphör inte att förvånas över att jag hela tiden hör nya ljud och de låter mer eller mindre mystiska.
Trots att de låter lite grann som ovan nämnda influenser så är på något vis mycket bättre än vad man kanske tror med en sådan salig blandning. Det är ruggigt bra och underhållande musik. |
| Låtlista |
1. Sunken Waltz
2. Quattro (World Drifts In)
3. Stucco
4. Black Heart
5. Pepita
6. Not Even Stevie Nicks…
7. Close Behind
8. Woven Birds
9. The Book and the Canal
10. Attack El Robot! Attack!
11. Across the Wire
12. Dub Latina
13. Güero Canelo
14. Whipping the Horse’s Eyes
15. Crumble
16. No Doze
BONUS TRACKS –
17. Corona
18. Si Tu Disais
19. Fallin’ Rain
|
Köp den
hos CDON
|
