Nu är 80-talets syntmusik inne på riktigt allvar och det antar många former eftersom tekniken utvecklats avsevärt under de tjugo år som gått. Det är många unga människor som har järnkoll på hur det lät när de själva knappt var födda.
Ibland kallas det electroclash, någon annan gång får musikformen heta syntpop eller bara synt. Oavsett vad man väljer att kalla det så söker många grupper ursprunget i 80-talets första år.
Sverige har artister som är väldigt duktiga i denna genre och The Knife hör till de starkare banden. Syskonen Olof och Karin Dreijer gör en kantig, industriell och rak syntpop (får jag kalla det så?).
Men de är inte bara duktiga på att hantera tekniken. De har synnerligen god känsla för melodier också. Ett mycket snyggt bevis för detta är ”Pass This On” med sina oljefatsliknande melodier.
Det som emellertid kanske utmärker gruppen är Karins sång. Hon antar många olika skepnader. Med teknikens hjälp så låter hon i princip inte likt på en enda låt.
En annan sak som syskonen Dreijer behärskar på ett exemplariskt sätt är att de trots att det låter modernt, ändå får det att låta retro. De gör det dessutom på ett oförutsägbart sätt. Det går inte att ana sig till vad de kommer att göra i nästa vers eller hur Karins röst ska låta i nästa låt.
Ibland undrar jag var de hittar alla läckra syntljud. Har de köpt en specialsynt med ”aldrig tidigare hörda syntljud”?
Något annat som höjer charm-faktorn är Karins engelska uttal. Hon bryter inte på svenska som svenskar normalt gör, utan hennes brytning är på något märkligt sätt helt annorlunda och udda.
Skivan känns allvarlig ibland, men utan förvarning så byter musiken skepnad och Dreijers har lekstuga av stora mått. Ett lysande exempel är den 43 sekunder korta ”The Cop” som inte känns som en ”riktig” låt, men som på något vis ändå blir oemotståndlig.
Texterna är något som ibland känns sekundärt för det finns så mycket annat spännande att lyssna på. Men då finns den avslutande bagatellen (?) ”Hangin’ Out” med textrader som ”I keep my dick hangin’ out of my pants, so I can point out what I want”.
Det som ibland talar emot denna skiva är att alla fjorton låtarna inte genomgående håller lika hög klass. Det finns spår som faktiskt känns en aning onödiga och som skulle ha stannat i låtkistan. Ett exempel är näst sista låten ”Behind the Bushes” som ter sig totalt obegriplig för mig. Alla uppskattar inte interna skämt där man faktiskt inte förstår ett dyft.
Sammanfattningsvis är detta den bästa synmusiken från Sverige på bra länge, tillsammans med Tyskarna från Lund. Och då är det absolut inte musik som går att jämföra med varandra. |
| Låtlista |
1. Heartbeats
2. Girl’s night out
3. Pass This On
4. One for You
5. The Cop
6. Listen Now
7. She’s Having A Baby
8. You Take My Breath Away
9. Rock Classics
10. Is It Medicine
11. You Make Me Like Charity
12. Got 2 Let U
13. Behind the Bushes
14. Hangin’ Out
|
Köp den
hos CDON
|
