Dalminjo handlar om en kille som sedan barnsben har spelat musik med olika inriktningar. Han har hanterat trance och techo för att så småningom glida över till drum ’n’ bass och i slutet av 90-talet upptäckte han house, tack vare Masters At Work. Det var då han för första gången iklädde sig kockmössan.
Ole Roar Granli serverar på sitt debutalbum musik med välsmakande influenser från Brasilien och med en skön lounge-touch. Han plockar fram jazzströaren och kryddar lätt och när det behövs så häller han gärna på en liter house-beats och det gör han allt som oftast. Aldrig blir kryddningen för stark utan allting är väl avvägt.
Det hela blir en väldoftande och välsmakande anrättning som passar bäst att avnjutas långsamt. Den första tuggan tas framåt sena eftermiddagen och sedan sitter man kvar till långt in på kvällen. Detta är näring för själen som inte ska avnjutas för fort och inte heller i allt för stora portioner.
Efter två EP’s och ett par singlar så är det nu dags för den 21-årige norrmannen att albumdebutera med ”Fjord Fusioner”.
Dalminjo är hur stor som helst i Japan och han förtjänar mer än väl samma behandling på hemmaplan. Efter viss uppmärksamhet i England så är det dags att också vi svenskar ger denne laid back-norrman den chans som han är synnerligen väl förtjänt av.
Nu kan det låta som om jag älskar denne unge mans musik helt reservationslöst, men så är inte fallet. Det är inte allting som är bra på denna skiva, utan det finns partier och låtar som utan att vara dåliga är i sömnigaste laget. Det är ungefär som om han går på sparlåga ibland. Kanske ligger det en tanke bakom det, men jag upplever det istället som en aning sövande, men oftast är oerhört svårt att sitta still. Är det inte fötterna som vaggar i takt så är det istället huvudet som gungar fram och tillbaka.
Musiken ger inte upphov till hysteriskt dansande (om man inte vill), men det är förbannat svårt att sitta still utan att röra en enda kroppsdel, det är nästan överallt ett smittande, loungigt gung som gör att jag måste röra mig.
Deep house av detta slag förtjänar inte en steril miljö utan sång och det håller säkert Ole Roar med om. Därför har han på lämpliga ställen skaffat hjälp av sångare med rätt röst. Hilde Drange och Alexandra Hamnede är ett par av dem som hjälpt till med sången.
Men det var då självaste… Det tog en stund att skriva dessa ord, som förhoppningsvis får dig att kila ner till skivaffären och inhandla årets norska skiva, för jag kan inte hålla mig någon längre stund vid tangentbordet för det svänger ju så förbaskat skönt när ”Rouge” dånar ut i hörlurarna med sin akustiska och jazziga bas (är den akustisk eller är det en synt?) och en orgel ekar mellan öronen samtidigt som ett försynt handklapp ligger i bakgrunden, allting väl understött av ett skönt houseigt beat. |
| Låtlista |
1. Bossa Note feat. Julius Mongolia
2. Goodbye feat. Alexandra Hamnede
3. Moon & Sun
4. Love Affair feat. Hilde Drange
5. Cruz Persille
6. All I Want
7. Departure Lounge
8. Rouge
9. Shine feat. Coco Street
10. So Oooh!
11. And She Said
12. I Need You feat. Alexandra Hamnede
bonus track:
13. And She Said - Ex-Girlfriend Mix
|
Köp den
hos CDON
|
