Last Tribe -	Mer info på webben
The uncrowned	Frontiers
Med förra albumet, Witch dance” skapade LAST TRIBE en hyrbis av melodiös rock och tung symfonisk rock som kändes mycket fräsch och som dessutom fick mig att nynna med i refrängerna. Något som man egentligen inte gör i denna genre. Jag var mycket positiv i min recension av ”Witch dance” och har sett fram emot att få höra på nya albumet ”The uncrowned” en längre tid. När jag nu sitter med skivan i min CD-spelare så reagerar jag t.o.m. häftigare än när jag första gången hörde ”Witch dance”. ”The uncrowned” är tyngre än sin föregångare och gruppen har även skalat bort lite av de mest symfoniska influenserna och inriktat sig mer på melodisk hårdrock. Jag skulle vilja säga att LAST TRIBE nu mer närmat sig Dio och gått ifrån influenser från band som t.ex. Kansas. Och jag bara säger det att bättre inledning på en platta än trion ”Healer”, ”The uncrowned” och ”Sacrifice” kan jag knappt erinra mig i år. Åtminstone inte i den tyngre klassen. Att kunna kombinera låtar med sådan tyngd och styrka och samtidigt kunna leverera en urstark refräng är något som är högst ovanligt. Att gitarrist och låtskrivare Magnus Karlsson tagit steget länge på nya plattan och skruvat upp allt som man kan göra ytterligare ett snäpp är fantastiskt. Låtarna är tyngre, produktionen är tyngre, gitarrspelet är briljant och refrängerna är ännu mer trallvänliga. Hur gör karl’n? Lyssna till exempel på ”April sky”/”Sound of rain” som är två spår som sitter tätt ihop, den första akustisk och stämningsfull och den andra ödesmättat tung fram till refrängen när låten plötsligt vänder och levererar en slagdänga till refräng som vem som helst skulle dödat för. Samma sak inträffar i titelspåret ”The uncrowned” som börjar tungt och mörkt och som vänder tvärt i refrängen med en nästan episkt vacker melodislinga. Just ”The uncrowned” håller jag som min personliga favorit. Inledande ”Healer” har en lika knäckande refräng som gav mig gåshud första gången jag hörde den. ”Sacrifice” är en lugn och vacker låt som skiljer sig lite från övriga låtar, men som har en av albumets absolut bästa gitarrsolon. Ytterligare lite gåshud! LAST TRIBE består av fyra svenska musiker som tillsammans skapat em platta som hör till en av årets absolut bästa. Rickard Bengtsson har en röst som är mycket kompetent och som sjunger på ett mer avslappnat vis än vad många andra sångare gör i branschen. Väldigt ofta hör jag band som skriver låtar som ligger på gränsen för vad sångaren orkar med, men i fallet Rickard så är det världsklass. Magnus Karlsson är en gitarrist med melodi och tanke. Han är också en lysande låtskrivare som bevisar att det går att göra hård musik med själ och hjärta. Dick Lövgren är en av Sveriges mest lovande bassister och jag har alldeles nyligen fått veta att han blivit fast medlem i bandet som varit hans idoler sedan tonåren, nämligen stenhårda Göteborgsgruppen Meshuggah. Hur detta påverkar LAST TRIBE vet jag inte, men jag hoppas att det får en fortsättning. För LAST TRIBE behövs mer än väl.	Låtlista 1. Healer 2. The chosen one 3. Sacrifice 4. The uncrowned 5. Otherworld 6. April sky 7. Sound of rain 8. Only the innocent 9. Full moon 10.Call of the tribe   Köp den hos CDON
Kolla också in: - Last Tribe   "Witch dance" - Star One   "Space metal"	Recenserad av Roger  2003-11-28 Betyg 9/10

Tillbaka

De 10 senaste recensionerna
Mindsplit "Charmed human art of significance"
Ghost Machinery "Out for blood"
The Birthday Massacre "Pins and needles"
Anthriel "The pathway"
Lizhard "Lizhard"
Houston "Houston"
Spiritual Beggars "Return to zero"
End Of Green "High hopes in low places"
Stan Bush "Dream the dream"
Terry Brock "Diamond blue"