Daniel Gildenlöw har sedan 1997 gjort intryck i de progressiva kretsarna genom sina filosofiska tankar och inlägg i bandet PAIN OF SALVATION. I våras fick han även det stora nöjet att medverka på Ayreon’s helt lysande konceptplatta/rockopera ”The human equation”. När det gäller de flesta progressiva band idag så är det få som berör i texterna och i de, ofta ointressanta koncept, som det bygger upp en story på. Daniel Gildenlöw däremot, imponerar i tyngd och innehåll i sina texter. ”BE” har egentligen inte så mycket en röd tråd men däremot olika filosofiska frågor som behandlas. Han tar upp människans relation till Gud och beskriver helt sonika Gud som en lika förvirrad och rädd varelse som vi människor. Han behandlar betydelsen av pengar och vetenskapliga upptäckter och ifrågasätter och analyserar på ett sociologiskt och politiskt sätt. Det låter tungt och svårt och det är det också, för ”BE” är bara lösryckta delar av ett försvinnande stort ämne.
På PAIN OF SALVATION’s hemsida fanns under en tid en ”Guds telefonsvarare” där bandets fans kunde lämna sina högst personliga meddelande. Ett axplock av dessa hör vi i ”Vocari Dei” och det är helt klart det absolut starkaste och känslomässigaste spåret på plattan. Flera av dessa meddelanden är mycket känslosamma, där röster från hela världen utelämnar sina innersta tankar och rädslor. Ett grepp som fungerar och där man som lyssnare inte kan vara oberörd.
”BE” är en platta som tar ett tag att komma in i. Här finns inte de vanliga progressiva tongångarna utan musiken spretar mer än vad man som är brukligt. Inledande ”Animae partus” är kort och gott en ”födelse” med endast hjärtljud som komp. ”Deus nova” följer därefter med ett bombastiskt tema som senare skall återkomma i ”Diffidentia” och som övergår i ett tungt Meshuggah-liknande riff där en röst räknar upp befolkningsmängder från olika årtal. ”Imago” har hämtat stommen i musiken från medeltiden och helt instrumentala ”Pluvius aestivus” domineras av ett piano som kompas av stråkar och som skulle kunna vara ett homage till en regnig dag. ”Lilium cruentus” får mig att tänka på Isildurs Bane och i ”Nauticus” bjuder PAIN OF SALVATION på gospelblues i det lite mer tillbakalutade formatet. Tillsammans med ”Vocari Dei” så är ”Diffidentia” mina favoriter på plattan. Den senare är också ett av de tyngre spåren på denna varierade musikaliska resa.
Det är svårt att beskriva ”BE” med ett ord, men mångfacetterad måste var det ord som ligger närmast till hands. De som följt PAIN OF SALVATION sedan tidigare ser nog ”BE” som den naturliga fortsättningen i bandets karriär. P.O.S. har tidigare visat att det finns musikaliska gränser som behöver överskridas och det görs det här - med besked. Ändå är ”BE” konstigt nog ett homogent och helgjutet album – om det får rulla från första hjärtslaget till det sista. Det här är inget album som man plockar ut någon enstaka låt och spelar upp, eller släpper som singel, utan det skall avnjutas under de 76 minuter som albumet klockar in på. Så ge dig själv tiden så får du uppleva en resa som du sent skall glömma!
|
| Låtlista |
1. Animae partus
2. Deus nova
3. Imago
4. Pluvius aestivus
5. Lilium cruentus
6. Nauticus
7. Dea pecuniae
I. Mr. Money
II. Permanere
III. I raise my glass
8. Vocari dei
9. Diffidentia
10. Nihil morari
11. Latericius valete
12. Omni
13. Iter impius
14. Martius/Nauticus II
15. Animae partus II
|
Köp den
hos CDON
|
