Fantasy heter bolaget som äger rättigheterna till Stax samlade verk från april 1968 till och med slutet (konkurs) 1975. Nu har de gjort något som får nackhåren att resa sig. De har tagit 52 album från denna tid, remastrat dem och gjort snygga cd-utgåvor. Nästan samtliga album är oumbärliga för den sanne soulfantasten. Några av artisterna som fått sina gamla alster uppiffade för 2000-talet är Isaac Hayes, Eddie Floyd, William Bell, Carla Thomas, Booker T & the MGs, The Dramatics och Johnnie Taylor.
Denna recension ska emellertid handla om en av Stax’s förmodligen mest underskattade och minst uppmärksammade artister, Frederick Knight.
Redan i slutet på 60-talet hade Knight spelat in ”Throw A Switch” för Mercury Records, men den gavs aldrig ut. Då skickade han sina demo-taper till Stax, utan att någon så mycket som öppnade hans försändelser.
Knight var en mycket envis man och gav aldrig upp. Han började, med lite tur, jobba som session-trummis och som allmän hjälpreda i studion ”Sound of Birmingham”, Alabama.
Under tiden fortsatte han att skicka sina taper till Stax och John Smith som nu lyssnade på hans inspelningar sa till honom något i den här stilen: ”Man, you’re real close but I just don’t hear that out of the park smash” och ”If this was Staple Singers it would be fine because they’re already established”.
Till slut svarade Frederick med följande mening: ”Okay, you want different, you’ll get different”.
Låten som blev annorlunda var detta albums titelmelodi, ”I’ve Been Lonely for So Long” som släpptes i februari ’72. Det måste ha varit den mest udda inspelningen Stax någonsin släppt. Frederick Knight var helt enkelt flera år före sin tid. Det är en riktigt klassiker i den meningen att den faktiskt hade inverkan på soulens framtid. En mycket enkel och sparsmakad produktion med minimalistisk ljudbild. Också uppföljaren ”Trouble” var en mycket udda produktion. Knight sjunger ofta med falsett-stämma och körerna får väga upp den ljusa stämman med sina basröster.
Naturligtvis var det på övriga låtar så at man måste visa att det var musik från Stax. Det är egentligen bara de två tidigare nämnda spåren som är riktigt ordentligt udda och resterande låtmaterial är åtminstone lite mer åt det traditionella hållet. Givetvis är det så att också här ligger Frederick Knight lite före sin samtid. Det är oemotståndliga melodier och snygga instrumenteringar och fräscha produktioner.
Gillar du 70-tals-soul måste du kolla in denne man och hans verk.
Han hade aldrig några riktigt stora hits under eget namn. ”I’ve Been Lonely for So Long” nådde aldrig högre än plats 27 på Billboards poplista och nummer 8 på r’n’b-listan. Han fortsatte under hela 70- och 80-talet att göra skivor utan att de nådde någon större uppmärksamhet. Framför allt hjälpte han andra artister som t ex Major Lance, The Controllers och Anita Ward. Känner du igen det sista namnet? Ja, det var hon med ”Ring My Bell”, ’79 och gissa vem som skrev och producerade… Frederick Knight. Han fick sin välförtjänta framgång till slut. |
| Låtlista |
1. I’ve Been Lonely for So Long
2. This Is My Song of Love To you
3. Take Me On Home Witcha
4. Friend
5. I Let My Chance Go By
6. Your Love’s All Over me
7. Pick’um Up, Pick’um Down
8. Now That I’ve Found You
9. Lean On Me
10.Trouble
11.Someday We’ll Be Together
|
|
