När en god vän för ett tag sedan tillfrågade mig om jag någon gång ägt ett album som utmärkte sig över övriga, som hade det där lilla extra vilket gjorde att jag aldrig tröttnade och där varje låt någon gång varit min favoritlåt var det – inte helt utan beslutångest – bland annat Jeff Buckleys ”Grace”, Jakob Hellmans ”Och stora havet”, Velvet Underground and Nico och slutligen Strokes ”Is This It?” som kom i åtanke. Av dessa excellenta skivor var det Strokes som kom senast (2001) och följaktligen var det fem år sedan ett album släppts som jag fann att vara på samma nivå. Teddy Thompsons ”Separate Ways” var en bra bit på vägen, likaså Antony and the Johnsons ”I’m A Bird Now” och syskonen Wainwrights senaste skivor. Därför fann jag – som vant mig vid frånvaron – det aningen förundransvärt när jag efter en timmes lyssning på Guillemots ”Through The Windowpane” för mig själv konstaterade att: ”Fyfe (kapellmästare och sångare i Guillemots), du kan bli min nya bästa kompis”.
Och som jag förutspått – eftersom jag känner mig själv alltför väl – dröjde det inte länge från jag insåg att min antagelse blivit realiserad. Redan efter andra lyssningen av kvartettens debutskiva var succén hos mig ett faktum, min komfort var på topp och euforin mer närvarande än någonsin. Nu, någon vecka senare, har jag ingen som helst aning om hur många gånger skivan har spelats – men den har förmodligen passerat 50-sträcket – och Fyfes röst har blivit så isönderlyssnad att jag antagligen snart vaknar upp med en liknande mansröst.
Guillemots – med medlemmar från helt skilda platser: England, Brasilien, Scottland och Kanada – och har inom loppet av omkring ett och ett halvt år börjat erövra världen med sin stundom experimentala popmusik vilken låter som ett Flaming Lips där popen är betydligt mer distinkt. I ”Through The Windowpane” fluktuerar Guillemots mellan vemodiga ballader (”If The World Ends”), forcerande och pikanta poplåtar (“Trains To Brazil”) och avslutningsvis med mastodontlåten ”São Paulo”. Fyfe står för allt produktion och är en viktig faktor i all den originalitet som Guillemots sprider. Dels på grund av den majestätiska stol som han befinner sig ovanpå under spelningarna samtidigt som han kontrollerar sina orglar och sjunger lyrik som växlar från djup till nästintill löjlig, dels för att Fyfe bryter mot allt som har med regler för hur en poplåt ska vara att göra.
I början av juni tipsade jag om Regina Spektors nya skiva och skrev att allt annat förutom den var mediokert i sommar men givetvis inser jag nu vilket snedsteg jag gjorde och tar tillbaka varje ord, för ”Through the windowpane”, mina damer och herrar, är ett mästervärk! |
| Låtlista |
Låslista
1. Little Bear
2. Made-up Lovesong #43
3. Trains To Brazil
4. Redwings.
5. Come Away With Me
6. Through The Windowpane
7. If The World Ends
8. We´re Here
9. Blue Would Still Be Blue
10. Annie, Let’s Not Wait
11. And if all…
12. São Paulo
|
|
