Trött på en tråkig tillvaro?




- - - Est. 2001-12-03 - - -        

--- Start || Recensioner || Skivhyllan Redaktion || Kontakt || Full hand || Artistlänkar ---
 
 

Extended Mix frågar

I vinter...

...går jag på många konserter
...sitter jag hemma och myser
...är ingen klubb/bar för liten
...kramar jag snöbollar tills det våras
...går jag i ide
...planerar jag mina skivköp


Resultat för denna röstning
Resultat från tidigare röstningar

Hittills har 664 personer besvarat denna fråga.

Retrorecensioner
Artistlänkar
Årets musik 2001
Årets musik 2002 Årets musik 2003
Årets musik 2004
Årets musik 2005
Årets musik 2006
Årets musik 2007
Årets musik 2008




recensionheader.jpg
Isley Brothers T-Neck
3 + 3  (1973)
Isley Brothers är ett band som kan liknas vid dinosaurier – de har varit med lika länge som soulmusik varit ett begrepp att räkna med inom populärmusik.
De startade redan i början av 50-talet och albumdebuterade 1959 med albumet ”Shout!” som också innehåller den klassiska låten med samma namn.

De hade sedan, under konstellationen O’Kelly, Ronald och Rudolph Isley, flera hits under hela 60-talet med bl a ”Twist & Shout” (1962) och efter en visit hos Motown, This Old Heart of Mine”.
Men det var när de skapade sättningen med de tre redan tidigare nämnda, plus Ernie och Marvin Isley och svågern Chris Jasper som de också gjorde sin allra bästa skivor, med just ”3 + 3” som kronan i juvelen.

De gjorde mästeliga låtar själva som ”That Lady Pts 1&2” (en cover på deras egen låt), ”If You Were There” och ”What It Comes Down To”. Men framförallt visade de en enastående känsla för att tolka andras låtar – ”Don’t Let Me Be Lonely Tonight” som James Taylor tidigare skrivit och spelat in, ”Listen To the Music”, en Dobbie Brothers låt och naturligtvis ”Summer Breeze” som ursprungligen gjordes av Seals & Crofts. Den senare har antagligen inte undgått någon då den fått vara ”soundtrack” till en researrangörs reklamfilmer de senaste åren.

Under hela 70-talet och en bit in på 80-talet gjorde Isley Bothers i nämnda sättning en räcka mer eller mindre fantastiska album som lämnat tydliga och distinkta spå i soulhistorien.
Med sin soulpoppiga funk lämnade de ytterst få oberörda. Och Ronalds röst var hela tiden lika speciell som tidigare och än idag är den lika distinkt och utmärkande.

På senare år har Isleys decimerats till endast två personer (Ronald och Ernie), dels på grund av dödsfall, dels på grund av andra naturliga faktorer som är av mer personlig karaktär.
De fortsätter ändå att göra fin musik som fortfarande lämnar spår – ”Body Kiss” som de 2003 gjorde tillsammans med R. Kelly och de släppte så sent som förra året ”Baby Makin’ Music” som är en helt ok historia som utan att lämna några lika tydliga spår efter sig ändå bör stå i din skivhylla.

Men om du av olika anledningar måste begränsa dig så är det 70-talet du ska tjacka upp dig på och då framförallt ”3 + 3”. Ingen skivsamling är komplett utan detta mästerverk!

Three + Three = One wicked Jam!
Isley Brothers - 3 + 3, 1973

  Retroaktivist: Stefan
2007-03-16

Tillbaka



Fler retroalbum:
Alan Parsons Project "Tales of mystery and imagination"
Crack The Sky "Crack The Sky"
Major Harris "Jealousy"
James Carr "A Man Needs A Woman"
Wendy James "Now Ain't the Time for Your Tears"
Lloyd Cole "Don't Get Weird On Me Babe"
The Time "Pandemonium"
Walkie Talkies "Surveillance"
Boomtang "Wet"
Queen "Jazz"
   

 

   

© Extended Mix